http://blogg.veckorevyn.com/ferferi/2010/06/08/news/#comment-1008

Jag läser ofta en blogg (Ferferi) om en göteborgstjej som bor i Paris liksom jag.Hon ska åke hem under sommaren och detta inlägget stämmer så bra med vad jag känner:

"Nu som jag blir berörd av alla minnen jag har från när jag kom hit i augusti för första gången, för att bo här en stund. En stund som blev längre än jag planerade. En stund som nu förvandlats till obestämd tid. En stund som nu får sig ett avbrott. För det är precis vad det är. Ett avbrott. Hade inte velat leva med tanken att det är farväl. Inte än. Jag är inte färdig med dig fröken Paris. Fel, du är nog snarare inte färdig med mig. Jag formas fortfarande av dig. Det händer något med dig när det blir varmt. Kalla det nostalgi från min sida kanske, men jösses. Tänker tillbaks på när jag kom hit. Utan ett enda franskt ord i vokabulären. Utan någon som helst kunskap om hur saker och ting fungerade. Utan en själ att kunna anförtro mig åt. Naiv. Bestämd. Fri. Och jag klarade det. På egen hand. Jag armbågade mig fram och jag levde i ett ekorrjhul i flera månader. Bara sprang, lärde mig, letade information, sökte vänskap. Det har tagit mig många månader att finna minsta trygghet. Men tryggheten är fortfarande inte jämförbar med den jag är van vid. Vad gör väl det. Jag trivs. Jag lever för mig själv, och ingen annan. Jag mår bra här. Eller bättre åtminstone."

Hon skriver liknande vad jag känner, Paris formar mig, skillnaden är dock att hon kommer tillbaka, jag kommer inte tillbaka. Det känns jobbigt. Jag älskar Paris. Men jag vet att Sverige är min framtid. Jag kommer alltid ha Paris, Frankrike. Det måste jag.

I blog I often read wrote such a good text about leaving Paris:

"Now I get touched by all the memories I have from when I came here the first time in August, to live here for a while. A while that became longer than I planned. A while that now has turned into indefinitely. A while that now gets a break. Cause that is exactly what it is. A break. Hadn’t want to live with the thought of a goodbye. Not yet. I am not done with you yet miss Paris. Wrong, it’s rather you who are not done with me. I am still in the process of getting formed by you. Something happens with you when it gets warm. Call it nostalgia from my part perhaps, but geez. Thinking back to when I came here. Not a single word French in the vocabulary. Not any knowledge about how things functioned. Not a soul to entrust. Naive. Definite. Free. And I made it. On my own. I made my way threw. Running around for months.  Just running, learning, searching information, seeking friends. It took me months to find the slightest safety. But the safetiness cannot be compared to what I am used to. But how does that matter. I enjoy it here. I live only for myself, no one else. I feel good here. Or better at least."

She writes the same way I feel. I am not done with Paris. I love Paris. I so know that Sweden is my future though. I will always have Paris, France. I have to.

Read Fereferis link above. She writes in English as well!!